Vill ni veta en rolig sak?
Detta är något som jag totalt hade glömt bort tills Michael påminde mig. Innan jag berättar, så har ju jag helt glömt att berätta hur jag och Michael träffades för första gången. Jag har ju endast berättat hur allt började i somras, men då kände vi ju redan varandra. I alla fall så började allt med att jag stod inne på en toalett vid stranden och höll på med något framför spegeln när han kom in - italienare som han är - och gav mig en komplimang om mina ögon eller något liknande, jag minns inte riktigt. Jag antar att vi båda hade sett varandra innan då vi har en del gemensamma bekanta där nere. Och med tanke på att han var en snygg livräddare så kunde jag ju inte undgå att lite halvt generat le tillbaka. Vem tackar nej till en ofarlig semesterflirt att lägga lite tid på då man ändå åkt iväg med föräldrarna och mitt sällskap Ebba åkt tillbaka till Sverige?
Vi började i alla fall ses en del på dagtid då han jobbade på stranden. En dag minns jag att vi åkte ut med en tampbåt och det var där vi kysstes för första gången. Det var nog det enda magiska ögonblicket vi hade den sommaren. Det jag minns från den gången var att jag tyckte att han var enormt bra på att kyssas, till skillnad från den generelle italienaren som kör ner hela tungan i halsen på en. Kanske var det inte så svårt för min älskling att överträffa det i och för sig. (;
Nu till det roliga. Några dagar innan jag skulle åka hem så bad han om att få mitt nummer. Tydligen var detta något som jag personligen inte ville, men samtidigt ville jag inte göra honom ledsen så jag gav honom ett felaktigt nummer. Jag vet inte om jag vågar tro på det här, (inte kan jag vara så korkad?!) men tydligen hade numret jag givit honom liknat klassikern 0123456789.
Är inte världen sjuk ibland? Killen jag nobbade genom att ge ett felaktigt nummer som han febrilt ringde den kvällen, men besviket kom fram till en röst som sade att numret inte existerade, är idag min stora kärlek. 
