MANDY' la nostra vita

Hej!

Att jag skulle kunna delta på idrotten var inte bara önsketänkande utan likväl fullkomligt idiotiskt. Efter fem minuters uppvärmning och två matcher spökboll där jag blev kvar till sist i mitt lag en av gångerna kände jag mig som om jag sprungit en halvmil. Svetten rann bokstavligt talat och fingrarna skakade. Det är toppen när man har en ny lärare som man ska göra ett bra första intryck på. Vilken kondis han må tro att jag har! Lyckligtvis såg han att jag mådde dåligt och kom och frågade om det verkligen var bra att vara med på idrotten när jag var sjuk, och så kände han på min panna och tillade att man aldrig ska träna med feber. Det vet jag ju redan, ajabaja!

Väl hemkommen från idrotten kurade jag ner mig i sängen och sov i ett par timmar. Precis som jag befarade vaknade jag upp ännu sjukare. Varför är det alltid så? Jag har inte ätit på hur många timmar som helst, men än dock är jag inte det minsta sugen på mat. Världens bästa mamma som tycker så synd om mig är nu och handlar pizza till oss. Efteråt ska jag sätta igång med pluggandet och varva det med TVtittande. Sedan tänkte jag ta vid där jag slutade igår med chips, chokladkakor, vit choklad, Magnum, lösgodis och gud vet allt vad min mamma köpt.. Nåja, jag äter godis så sällan numera, så visst får man unna sig när man är sjuk.

Jag hoppas verkligen att jag blir frisk tills imorgon då vi ska fira Nathalie stort och pampigt! :) Jag ska ju åka dit med min Putte som jag inte träffat på alldeles för länge. Men jag tänker släpa mig dit om jag så har 40 graders feber, eller något..

Ni har väl inte glömt bort att min blogg firar två år just precis idag. Har jag måntro någon/några läsare som följt mig sedan bloggen startades? Jag kan säga att jag blir väldigt positivt överraskad om så är fallet.. Ni andra då, hur länge har ni läst denna läsvärda blogg? :)