MANDY' la nostra vita

Hallå där! Jag är inte helt säker på vad det är, men jag känner mig så arg just nu så att jag varit nära att slänga sönder en av våra finaste vaser här hemma mer än en gång. Jag är fortfarande förvånad över att den inte ligger i bitar på golvet redan. Alltid då jag får mina vredesutbrott (med risk för att låta som att jag är Sveriges värsta mentalfreak) så är det just den vasen som jag så gärna vill slå i bitar. Men å andra sidan vet jag att den dagen jag väljer att slänga den i golvet, istället för stackars fjärrkontrollen som inte ger mig lika dåligt samvete att slänga ifrån mig (om det nu överhuvudtaget ger mig något dåligt samvete alls?) så vet jag att jag då inte kan bli argare än så. Och den dagen är jag inte redo att möta.. i alla fall inte än.

En bidragande orsak till mitt förhållandevis dåliga humör är allt krångel med löner hit, skattedragning dit som skall göras innan onsdag. Då jag tidigare har fått dessa ångestgivande telefonsamtal från Pryda Eva som skall diskutera viktiga ärenden som allt för ofta berör de ekonomiska faktorerna så har jag utnyttjat min roll som minderårig och så skönt lämnat över telefonen till mor min. Men då jag numera arbetar själv är fallet inte riktigt så trevligt, snarare rätt otrevligt. Och jag måste, varesig jag vill eller inte, ta itu med skiten själv. Är det nu jag har börjat min promenad till att bli vuxen? (Läs: Min promenad utför..)

Jag kan inte bestämma mig om jag nu ska gå ut och springa tills jag stupar. Målet med det skulle givetvis inte vara själva stupningen, utan spänningarna i min kropp som förhoppningsvis skulle försvinna.  Eller om jag ska skylla på regnet som öser (snarare duggar) ner, och ta fram chipsen, dipen, colan och titta på en riktig tjejfilm. Planen var att ta tag i matten nu, men jag vågar inte tänka på vad som händer om jag stöter på ett tal jag inte kan. Kanske borde jag tänka över vasens framtid innan jag beslutar mig?