MANDY' la nostra vita

Det finns människor som man träffar i livet som man vet är personer som har egenskaper som är ytterst unika. Egenskaper som långt ifrån varje människa besitter. Människor som ser egenskaper hos mig som de tolkar precis på det sätt som jag försöker förmedla. De förstår min person utan att misstolka den och utan att döma mig. Framför allt så besitter de egenskaper som jag önskar att jag en dag ska ta efter. Den senaste tiden har jag fått en del kommentarer från några av er läsare att jag inte ska tro att jag är så mycket, att jag måste ta ner fötterna på jorden. Då jag umgås med människor likt de som jag beskrev ovan, är jag så ödmjuk som man bara kan bli. Med ödmjuk menar jag i den bemärkelsen att jag är medveten om min avsaknad för deras fina egenskaper, samtidigt som jag är medveten om att jag kan ta efter dem, bara jag vill och försöker.

Ikväll har jag fått höra så fina saker av en vän som jag verkligen beundrar, och de orden kan jag leva på hur länge som helst. Hennes ord inspirerade mig till att skriva detta inlägg. Ni ska veta, ni läsare där ute, att det ibland är rätt svårt att ha en blogg. Givetvis är det mitt eget fel, det är jag själv som har bestämt att jag ska lämna ut en del av mig på det sätt jag gör. Jag klandrar er absolut inte. Visst vill jag att ni ska få ha olika uppfattningar om mig, vilket jag vet att ni har. Jag skulle dock aldrig med handen på hjärtat kunna säga, vilket jag dock önskar, att jag inte tar åt mig av negativa kommentarer jag får. Vissa negativa kommentarer går bara in på ena sidan och ut på andra. Men så finns det vissa, ofta välskrivna kommentarer, som på något underligt sätt etsar sig fast inom mig. Saknar jag verkligen den ödmjukhet som hon påstår? Är jag verkligen så som hon beskriver mig, eller har det skett någon misstolkning tack vare mina ordval och mitt sätt att uttrycka mig på? Men sedan kommer en kväll som denna, då en person från min skola helt plötsligt öppnar sig totalt och berömmer mig för allt det som jag tror att varje människa någon gång behöver få höra. Jag känner mig så harmonisk inombords just nu.

Jag vet att många människor har förutfattade meningar om mig. Jag är säker på att vissa av er tror att ni vet precis hur jag är som person, bara genom att läsa den här bloggen. Men om sanningen ska fram så representerar den här bloggen endast 1 % av hur jag är som person. För visst vet vi alla, att om man vill hålla en blogg vid liv och ha fler läsare än sina bästa vänner, så måste man skriva om saker som Ni läsare vill läsa om. Och det är inte inlägg efter inlägg med tankar som rör mitt inre. Och inte heller är det alltid som jag har lusten att öppna mig i den stora utsträckningen. Alltså hamnar man ofta i facket där man skriver förhållandevis ytliga inlägg, för då är man minst sårbar.

Vad jag dock hoppas, och innerligt önskar, är att många av er har förmågan att läsa genom raderna - och se en tjej som värderar ödmjukhet, tillit och omtänksamhet bra mycket högre än en snygg bränna, stort nätverk av bekanta och perfekta naglar.