Tack för att du finns.

  

Då saker och ting inte är som sig bör är jag så enormt glad över att ha min stora kärlek vid min sida.
Just nu håller jag alla tummar jag har för att min älskade släkting ska bli bra igen. Jag går runt med en ständig oro och vill bara att allt ska vara som vanligt. Varför är det alltid fel människor som drabbas? Jag önskar inte ens min värsta fiende de ångestladdade känslorna som jag har just nu. Att skolan öser på i samma raska tempo gör inte saken bättre. Mina krafter till att plugga minskar i takt med att sömnens timmar blir allt mindre. På ett sätt tycker jag att det är skönt att borra ner mig i mina böcker så att jag slipper tänka på verkligheten som den ser ut. Matematikens värld är så mycket mindre komplicerad.

För att orka tänker jag på Michael, och att han är här hos mig om lite mer än en vecka. Jag har även bokat biljett till honom på mitt höstlov som är ungefär två veckor efter att han har varit här. Det ger mig styrka.

Nu återgår jag till matematikens värld, där jag gärna stannar tills du har blivit frisk igen.

Kommentarer
Postat av: Anonym

skulle inte du visa din statistik? och om jag inte minns fel på alla dina skor också?

2008-09-29 @ 21:00:20
Postat av: Cookie - Alexandra, KAKHUSET

Ni är sååå söta tilsammans! :)



/Cookie

2008-09-30 @ 12:37:52
URL: http://www.metrobloggen.se/kakhuset
Postat av: Mandy

Anonym: Det kommer, så fort jag får lite tid över.



Alexandra: Visst är vi :D Tack så mycket!

2008-10-01 @ 22:14:50
URL: http://gulligamaandyy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0