MANDY' la nostra vita

  

Hej igen,

jag ska alldeles strax fixa det sista innan jag går och lägger mig i min sköna, varma säng. Det ska bli underbart att få sova i Michaels famn de kommande nätterna.. ingen hit alls att sova själv.

Tänk att jag ska få träffa min prins igen, det är obeskrivligt. Jag längtar verkligen efter att få träffa hans föräldrar igen också, och dessutom lära känna hans närmsta släktingar som vi ska äta middag med i helgen. Italienska here I come! Det är bara att köra, vad har jag att förlora?

Jag måste bara påpeka en sådan gullig liten parantes angående bilderna ovan. Vädret på bilden är en bra bit över 30 grader, en sommardag i slutet av juli. Vi vanliga dödliga springer runt i bikini och har inte en tanke på att sätta på oss en enda tygbit till, men Michael envisades med att ha tjocktröja på sig under dessa soliga dagar på stranden. 

Visst, han förklarade för mig att man lätt får en obalanserad kroppstemperatur då man jobbar vareviga dag på en varm strand i tre månaders tid och därmed får lätt att frysa . Men någonstans inom mig tror jag mer att det handlar om att han vill visa sig mer lyckligt lottad eftersom att i Italien minsann så är man van vid att få sommar då det ska vara sommar, faktiskt kunna planera in en dag på stranden med vännerna utan att tvingas bestämma en plan B.

Ifall Michaels mål var att få mig att känna som om mitt egentliga hem är Antarktis så lyckades han verkligen. Mitt lilla charmtroll!

Nåja, hoppas att ni har det bra här i Sverige medan jag är borta. Jag hoppas fortfarande att Italien ska ta sig i kragen och erbjuda den sensommarvärmen som jag fortfarande inte har fått uppleva i år. På den fronten känns faktiskt Italien som ett säkrare kort än Sverige.

Puss på er. Vi hörs inom kort igen, det lovar jag!