Toppen av ett isberg.
Nu är det äntligen dags för mig att sova. Helt i onödan har jag gått som på nålar här hemma tack vare en väldigt omfattande oro. Ni vet, som om jag inte mådde tillräckligt dåligt som det var innan. Att jag dessutom inte gått och lagt mig på grund denna oro känns sådär. Just nu behöver jag varenda minuts sömn som jag kan få. Jag känner mig besviken och sårad. Det här var inte vad jag behövde.
Det positiva, ni som känner mig vet att jag alltid försöker vara så optimistisk det bara går att vara, är att jag kan andas ut nu. Trots att jag känner mig sviken hade det varit så mycket värre om något hade hänt Dig.
Det positiva, ni som känner mig vet att jag alltid försöker vara så optimistisk det bara går att vara, är att jag kan andas ut nu. Trots att jag känner mig sviken hade det varit så mycket värre om något hade hänt Dig.
Kommentarer
Trackback
