MANDY' la nostra vita

Hej mina vänner!

Det blev väldigt dålig uppdatering igår, jag ber om ursäkt för det. I alla fall gick vår redovisning som planerat, vilket kändes väldigt bra såhär innan lovet dessutom. Efter redovisningen släppte allt. All denna stress som legat som ett tungt lock över hela mig sedan den 25e augusti då skolan började. Huvudet började värka och fick mig att inse att min kropp inte mår bra. Det är något jag vägrar inse då jag är mitt uppe i skolan. Jag mår visst bra! Jag hinner inte må dåligt nu, då missar jag ju skolan.

I alla fall tittade jag på idrottslektionen. Jag ville inte riskera att svimma av trötthet och mitt lilla migränanfall jag fick innan lektionen. Det är alltid jobbigt de få gånger jag tittar på när andra tränar. Jag tycker alltid att de tar i för lite och jag vill upp och visa hur man tränar till sista blodsdroppen. Jag fick i alla fall höra att ingen sparkar och slår så hårt på kickboxningen som jag gjorde i ettan eller om det var tvåan. Sådant är alltid roligt att höra! :)

På vägen in till stan från Frescati var det världens gulligaste äldre man som kom fram till mig. Han hade suttit och tittat på mig på tåget och pratat med sin kollega om mig vilket fick mig att känna mig lite uttittad.. Sedan kom han i alla fall fram till mig och presenterade sig. Han var en modefotograf från Norge och var i Sverige för att jobba på några visningar. Han sa att jag hade det finaste och elegantaste ansikte han sett på en svensk tjej förut och sa att mina ögon hade den vackraste färg han någonsin sett. Gissa om jag blev glad! Det är inte varje dag någon kommer fram på det sättet.

I alla fall hade jag en heldag med min mamma efter det. Vi shoppade loss totalt. Mina fötter blödde bokstavligt talat efteråt. Det blev både födelsedagspresenter till mig och så köpte jag till mig själv också. Jag vet inte alla födelsedagspresenter såklart, men eftersom jag trots allt fyller 18 år och gärna vill vara säker på att jag får sådant jag tycker om så vet jag i alla fall att hon igår köpte flera olika kjolar som sitter väldigt tighta i midjan och är vida nertill, tre gudomligt fina tröjor, ett diadem och sedan en massa jag inte vet om. Egentligen brukar man (tror jag?) önska sig någon större grej i artonårspresent. Jag har istället önskat mig en helt ny garderb (innehållet alltså). Så vi kommer få ta flera dagar när jag kommer hem från Milano och fortsätta shoppingen. Sedan kommer även mina föräldrar stå för en stor del av min födelsedagsmiddag.

Jag själv köpte en jacka med pälskrage, funderar på om jag ska ta med den till Italien så att ni får se den på där. Samt en kjol och en kort liten miniväst som är så söt! Därefter gick vi och åt och sedan blev det Patrik 1,5. Åh vad jag tyckte om filmen. Den kan dock ses som väldigt provokativ för homofober då de inte har snålat med klipp från bögparets mer intima stunder. Men jag personligen tyckte inte att det gjorde så mycket. Jag tycker snarare att allt kändes mer accepterat eftersom att jag tyckte så mycket om deras karaktärer. Jag satt i alla fall som vanligt och grät som ett litet barn. Så pinsamt! För vad jag såg var det inte många i publiken med tårar i ögonen..

Å andra sidan vad var det för människor där? Mestadels fruktansvärt fula fjortisar som sprang in och ut under filmen och skrattade vid scener som fick mig att bara vilja börja gråta. Varför gå på bio överhuvudtaget om man varken kan uppföra sig eller ens i början av filmen inte ger den en chans? Kanske hade de problem med att förstå språket...

Nu ska jag äta och sedan är det dags för ridning. Vi hörs lite senare! :)