Depp..
Hej alla läsare..
Kvällen igår blev inte riktigt som förväntat. Vi var hos min bror i kanske en timme men sedan fick kvällen ett abrupt slut då jag och Michael drog därifrån, båda två gråtandes. Vi tog en promenad hemåt medan Michael tröstade mig i den mån han kunde. Jag skulle vilja förklara historien och allt runt omkring, men det går inte. Dels är den för lång och dels är den för självutlämnande och privat.
Ännu ledsnare är jag för att detta förstörde en stor del av den fina helg jag och Michael hade sett fram emot. Just nu är Michael påväg till flygplatsen med pappa och jag kunde inte följa med för att jag ska på träning klockan sex som jag inte får missa. Det känns åt helvete rent ut sagt. Inte nog med det har jag en stor jävla hög med plugg som jag valde att skjuta åt sidan den här helgen för att gå in i min drömvärld med Michael och glömma världen med alla dess problem utanför. Nu är jag back to reality och det känns, minst sagt.
Dagen igår var i alla fall mysig. Efter lunchen med pappa tog vi en promenad till Baresso där Anna, Nathalie, Annelie och David satt. Fikan var jätteavslappnad trots att vi alla fick prata engelska. Det kan ju lätt kännas lite konstigt för mina vänner då det är så ovant att sitta här i Sverige och prata engelska, men det var inga konstigheter alls. Det blir snarare så att man fastnar i engelskan och framför allt jag själv har råkat prata engelska med servitörer, butiksbiträden och annat.. det tycker jag är lite roligt.
Efter fikan tog vi en promenad till Nordiska muséet där det var chokladförsäljning och chokladprovning från flera delar av världen. Vi åt så mycket choklad att vi bokstavligt talat rullade därifrån, men oj så gott det var! Vidrigt var det dock då David kom och gav mig och Michael choklad som vi trodde var vanlig ljus choklad, men det var chilichoklad och det bokstavligt talat brände sönder våra halsar.
Nåja, nu ska jag sätta igång med allt plugg så får vi se om jag överhuvudtaget orkar göra någonting vettigt idag eller imorgon. Tårarna kan inte sluta rinna, och ibland undrar jag vad jag har gjort för fel för att allt skit bara ska komma samtidigt. Men är det någonting jag är säker på så är det att det inte bara är jag som har det jobbigt just nu. Jag väljer att avsluta det här inlägget med att skänka en tanke till alla er, till alla de, som har det jobbigt i sina liv just nu.
Kramar Amanda.
Kvällen igår blev inte riktigt som förväntat. Vi var hos min bror i kanske en timme men sedan fick kvällen ett abrupt slut då jag och Michael drog därifrån, båda två gråtandes. Vi tog en promenad hemåt medan Michael tröstade mig i den mån han kunde. Jag skulle vilja förklara historien och allt runt omkring, men det går inte. Dels är den för lång och dels är den för självutlämnande och privat.
Ännu ledsnare är jag för att detta förstörde en stor del av den fina helg jag och Michael hade sett fram emot. Just nu är Michael påväg till flygplatsen med pappa och jag kunde inte följa med för att jag ska på träning klockan sex som jag inte får missa. Det känns åt helvete rent ut sagt. Inte nog med det har jag en stor jävla hög med plugg som jag valde att skjuta åt sidan den här helgen för att gå in i min drömvärld med Michael och glömma världen med alla dess problem utanför. Nu är jag back to reality och det känns, minst sagt.
Dagen igår var i alla fall mysig. Efter lunchen med pappa tog vi en promenad till Baresso där Anna, Nathalie, Annelie och David satt. Fikan var jätteavslappnad trots att vi alla fick prata engelska. Det kan ju lätt kännas lite konstigt för mina vänner då det är så ovant att sitta här i Sverige och prata engelska, men det var inga konstigheter alls. Det blir snarare så att man fastnar i engelskan och framför allt jag själv har råkat prata engelska med servitörer, butiksbiträden och annat.. det tycker jag är lite roligt.
Efter fikan tog vi en promenad till Nordiska muséet där det var chokladförsäljning och chokladprovning från flera delar av världen. Vi åt så mycket choklad att vi bokstavligt talat rullade därifrån, men oj så gott det var! Vidrigt var det dock då David kom och gav mig och Michael choklad som vi trodde var vanlig ljus choklad, men det var chilichoklad och det bokstavligt talat brände sönder våra halsar.
Nåja, nu ska jag sätta igång med allt plugg så får vi se om jag överhuvudtaget orkar göra någonting vettigt idag eller imorgon. Tårarna kan inte sluta rinna, och ibland undrar jag vad jag har gjort för fel för att allt skit bara ska komma samtidigt. Men är det någonting jag är säker på så är det att det inte bara är jag som har det jobbigt just nu. Jag väljer att avsluta det här inlägget med att skänka en tanke till alla er, till alla de, som har det jobbigt i sina liv just nu.
Kramar Amanda.
Kommentarer
Postat av: Malin
Hoppas du mår bättre snart! Det är alltid lika jobbigt att må dåligt :( Måste även säga att jag beudrar dig för att du orkar med att plugga så mycket! Ha det toppen, kramar
Trackback
