MANDY' la nostra vita

Pluggandet går super så jag kunde inte låta bli att unna mig en liten bloggpaus. Då tänker jag på annat och vilar hjärnan lite vilket är välbehövligt. Hädanefter kanske jag borde samtala om vår tids diktare under förkröken? Jag menar, för att förstärka mitt begåvade intryck på folk. Skämt åsido, jag är 18 och inte 81. :)

Min baby, min prins, min puppy, min fina pojkvän, min Michael - mitt allt ringde för ett tag sedan från en tillställning som han var på. Jag har kommit på mig själv med att bli alldeles sprallig och darrig på rösten varje gång han ringer. Jag tror att den här längre perioden då vi inte ses (vi har blivit väldigt bortskämda med att ses varannan vecka innan) gör att vi blir ännu galnare i varandra. Jag vågar inte tänka på hur jag kommer reagera då jag ser honom på flygplatsen Malpensa den 30e december.

Han är så rolig, min prins, och får mig alltid att skratta så att jag får ont i magen. Nu har han börjat snappa upp ord, tror han, i det svenska språket när han hör mig prata. Problemet är bara att när han säger orden förstår jag knappt vilka ord han menar, men han svarar bara You will learn baby, you will learn. Haha! Det är inget fel på självförtroendet på den killen i alla fall. :)