MANDY' la nostra vita

Hej på er !!

Gud så roligt med alla dessa frågor :) Riktigt roliga och bra frågor har ni ställt. (Update: Svaren till den första delen av frågorna kommer imorgon, så håll utkik då! Om allt går som jag vill kommer även bilder på mina presenter att komma upp imogon!) De allra flesta frågorna rör mig som privatperson vilket är jätteroligt eftersom att det är ett bevis på att ni är intresserade av mig och mitt liv, men också påfrestande då det alltid är jobbigt att veta hur mycket man ska lämna ut. Helst skulle jag vilja berätta precis ALLT, för när jag tänker på vilka som läser min blogg, så tänker jag automatiskt på fantastiska läsare som ser mig som en inspirationskälla snarare än någon som man älskar att störa sig på och har det som anledning till att besöka bloggen. Vi vet alla att det tyvärr är en vanlig orsak bland lite kändare bloggerskor som blir stora. De provocerar sig fram i bloggvärlden och får därmed mycket läsare som fastnat för bloggen, och sedan då de har tillräckligt mycket läsare visar de sin riktiga sida som ofta är fantastisk. Men den vägen har inte jag valt att gå och hittills fungerar det alldeles utmärkt. Kanske beror det på att jag inte har målet att bli Sveriges största bloggerska. Jag håller mig hellre till att alltid kunna stå för det jag skriver och visa min riktiga sida. Jag är inte i närheten av Sveriges största bloggerskor, men jag har i alla fall behållit min värdighet.

Tillbaka till inläggets rubrik. Jag har de senaste dagarna fått reda på att flertalet släktingar läser min blogg. Vad gör det tänker ni som har min blogg som favoritblogg och inte finner många fel med den. Men jag tror att vi alla kan skriva under på att vi inte är samma person bland våra vänner som bland vuxna, släktingar och föräldrar. Jag försöker att inte vara så censurerad i bloggen, vilket jag vet att ni älskar. Men ska jag sitta och skriva om min helg med Michael, eller känslan man får av att titta på Mikael Persbranth blir allt genast så mycket svårare om "Farbror Sven"  ska sitta och läsa samma text som sextonåriga Linda ska läsa. På vilken nivå ska jag hålla det?

Min första tanke var att jag måste sluta skriva på det sätt jag gör. Jag håller som sagt inte igen med mina tankar, men å andra sidan är jag ingen värsting heller. Det gäller att hitta en balans vilket jag uppenbarligen har gjort då både vuxna, barn och ungdomar har fastnat för mitt sätt att skriva. Därför tänker jag inte ändra på någonting eftersom att det är helt frivilligt att läsa, och jag är bara jättetacksam om folk väljer att stanna här då jag skriver på Amandas sätt snarare än på det sätt som jag borde skriva. Man får trots allt inte glömma att jag fyllde 18 år för en och en halv vecka sedan. Med denna ålder är man myndig och indirekt skulle man väl kunna säga att min kära mamma därmed inte behöver känna sig skyldig om hennes dotter enligt somliga använder ett avancerat språk och lägger upp avancerade bilder på sin blogg. Nu är jag nästan lika vuxen som min mamma - kanske mer i teoretiskt avseende än i praktiken - så därmed hoppas jag att skvallret går via mig i fortsättningen. För det är väl det ordet myndig bör innebära?

Innan jag avslutar tänkte jag be Dig som läser bloggen att snabbt svara på hur gammal Du är. Du behöver inte skriva någonting mer, inte lämna ut namn eller liknande om du inte vill. Jag skulle så gärna bara vilja få en liten blick av vilken läsargrupp jag har rent åldersmässigt. Givetvis vet jag att jag inte kommer att få er alla läsare att svara. Men det vore roligt att få så många som möjligt att svara så att jag kan få en uppskattning om vilken ålder ni har där ute. Det kan hjälpa mig att bli en bättre bloggerska genom att anpassa mig mer till er som läser. Tack för hjälpen!!