Första måndagen som artonåring!
För er som undrar åkte Michael hem till Milano igår eftermiddag. Vi har nu kommit in i stadiet där det inte endast är dessa förälskelsekänslor som dominerar förhållandet. Jag har helt enkelt blivit beroende av denne man. Jag nämner hans namn hundratalet gånger dagligen, och då jag inte nämner honom är han åtminstone alltid i mina tankar. Det är en känsla som inte går att beskriva i ord, men samtidigt är det en känsla som innebär att man blir väldigt sårbar. Rädslan att förlora honom följer en varje steg man tar, dag ut och dag in.
Av privata anledningar blev det inte mycket sömn inatt. Kärlekslivet går väldigt bra för mig nu, och då skall man självklart få motgångar i något annat. En dag ska jag berätta om allt detta i bloggen. Det är många människor som går igenom detta någon gång i livet, men förmodligen är det inte lika vanligt med samma utsträckning som i mitt fall. Vad jag syftar på är att bli sviken av en familjemedlem. I mitt fall är det förmodligen extra hemskt, eftersom att det inte kommer att bli bra igen. Lite mer än fyra månader har gått och jag har fortfarande otroligt svårt att vänja mig vid att inte längre ha två bröder, utan en. Varför situationen ser ut så här tar för lång tid att berätta. Men efter att personen ifråga gick över gränsen igår vill jag inte längre försvara honom genom att låtsas som att allt är som det ska. För är det något det inte är så är det just det.
Mamma tycker synd om mig och ser att jag kämpar på och försöker hålla masken. Det tar på krafterna och inatt sov jag inte många timmar. Jag vill återigen tacka alla mina vänner för en födelsedag som överträffade alla förväntningar jag någonsin har haft. Jag var rädd för att jag skulle må dåligt över den gratulationen från min så kallade bror som aldrig kom, men er närvaro gjorde att jag inte ens tänkte på det. För mig, är det ovärderligt.
Efter första lektionen i tyska åker jag hem några timmar. Jag behöver sova. Jag kommer bara att missa en lektion i historia där det är andra elever som ska redovisa, men som ni förstår har jag inget val. Ögonlocken hänger tungt och sveket ligger som ett tungt skal över hela mig.
Hur kan man känna sådant hat mot någon som man borde älska i vått och torrt, vad som än händer?
Tack för att du finns.
så du hyrde en restaurang med andra folk i? ingick dom i priset?
Såhär är det Sanna att jag betalade för att vi skulle få hela rummet för oss själva efter halv tio. Dock tyckte dessa gäster att det var så roligt att se på oss, lyssna på alla tal samt vara med och skåla så de stannade längre än så. Inte stördes vi av det utan vi började spela musik senare och de försvann successivt!
Hej! Jag har aldrig kommenterat här förut trots att jag läst din blogg otroligt länge. Men jag måste bara säga, fan vad snygg du är!!! Jag såg dig på fellows i lördags, vilka långa ben! Du var verkligen jättefin i klänningen också. Jag tänkte säga hej, men jag är verkligen inte sån som läser en massa bloggar, jag har mest fastnat för din och varför vet jag inte riktigt. Men du såg lycklig ut med Michael i varje fall, fast du såg lite "vinglig" ut :) Ta hand om dig och grattis i efterskott! Kram
Va jobbigt det låter :( Kan du inte berätta vad som hänt mer exakt? Jag har nämligen också av olika anledningar sagt upp kontakten med en familjemedlem och det går inte att beskriva hur ont det gör. Därför skulle det kännas som en tröst att även höra din historia..
