MANDY' la nostra vita

Hej mina älsklingar!

Denna förmiddag som jag hade sådan ångest för igårkväll visade sig bli över all förväntan. Ni vet vilken tävlingsmänniska jag är. Ni vet också hur livrädd jag är för att misslyckas. Att misslyckas med det jag vet att jag kan briljera i är ännu värre. Fast helst vill jag vara bäst på allt, både det jag håller på med på fritiden men även nya utmaningar jag tar mig an. Idag hade vi i alla fall fitnesstest på idrotten. Sista lektionen innan sommarlovet i och med att VRGs projektveckor börjar nu. Tävlingsmänniska som jag är, ville jag både förbättra alla mina resultat från förra året, men samtidigt få bättre än alla andra. På fitnesstestet testar vi vår spänst genom att man ska hoppa så stort jämfota som möjligt, så mäter man hur långt man hoppade. SEdan ska man göra så många situps man orkar på en minut. Jag gjorde drygt 80 stycken vilket faktiskt är riktigt bra i och med att en person ska hålla en hand en dm över magen och dit upp ska man nudda med bröstet. Inte rikitigt sådana situps jag är van vid alltså. Sedan hade vi reaktionstest då man ska kolla ens reaktionsförmåga. Inte nog med det var det min favoritgrej - vighet. Man ska sätta sig med raka ben mot en bänk och luta sig över benen och se hur långt över händerna kommer. Min starkaste gren om jag får säga det själv (;

Sist men inte minst var det då dags för beeptest. Jag är van vid att alltid vara bland de tre - fyra sista i en blandad klass med både tjejer och killar, och det är också där jag sätter upp mitt mål. Pressar mig själv till max med andra ord. Skillnaden idag från andra gånger då jag sprungit beeptest var att alla var så sjukt grymma. Det tråkiga med dagens beeptest är att alla skolor kör på olika test, och vår skola har en amerikansk variant så våra nivåer säger ju inte er någonting. Men på nivå 10, förra året var det bara ett fåtal kvar på den här nivån, var det bara ett par elever som hade gått av. Sedan började dock en efter en falla bort och det slutade med att vi var tre kvar. Jag och två tränade grabbar. Jag satte mitt mål vid nivå 12, eftersom att det är väldigt mycket bättre än vad jag fick förra året - och då var jag ändå bland de sista. Vid 12 fortsatte jag, vinnarskalle som jag är. Strax efter 13 var jag dock rätt trött, och jag valde att sluta då kroppen fortfarande mår bra med tanke på föreställningen ikväll. Att springa tills man spyr är ingen höjdare.. I alla fall gick jag och Kalle av samtidigt, sedan var det bara Robert kvar. Jag är faktiskt enormt imponerad av mig själv. Det var härligt att springa där schvettig med två stora grabbar bredvid mig inför all publik. ;P

Tråkigt nog kommer jag inte kunna vara med på min klass spexfoto idag, vilket suger. Men det känns inte jätteförberett så jag missar nog ingenting. Men det ska bli roligt att se sedan, de ska gestalta skolans olika lärare och deras tix. Vad jag har hört så kommer de inte vara speciellt snälla, och inte heller tänka för mycket på sina framtida betyg.. ;P Anyway så måste ju jag fixa mig inför föreställningen nu, samt skriva min preliminära projektidé och därefter är plugget slut för en veckas tid som ska spenderas i Berlin. SÅ JÄVLA NICE!

Kvällens show ska bli den bästa någonsin. Filippa ringde och berättade att hon och Åsa kommer och tittar också vilket får det att pirra ännu mer i magen. Det är väldigt många som kommer och tittar ikväll, när jag står där längst fram alldeles utelämnad. Men bilder ska tas och de får ni se senare. Efteråt blir det garanterat utgång med alla snyggingar där borta.

Men först, äta lunch och därefter åka och köpa present till världens bästa mami som fyller år imorgon.



Puss och kram!