:@
Hejhej!
Först vill jag bara be om ursäkt ifall ni är ett par där ute som fått lida en aning för att jag för tillfället är på extremt dåligt humör - och därmed kanske inte svarade på era kommentarer på det mest konstruktiva och mogna sätt. Men ni vet vad jag tycker om att ni ska tro att ni vet så mycket mer om mig än vad ni själva verket vet, då får ni också vara beredda på att jag svarar på det sätt jag gör. För det har jag all rätt att göra. :)
Ridningen gick bra, jag hann byta om till danskläderna i bilen och jag hann komma så snabbt till Vasan så att jag kunde repa alla nummer jag ska vara med i utom ett. Däremot då jag skulle hem hade min mobil dött och mina föräldrar stod inte där utanför som vi kommit överens om. Inte kunde jag ringa heller för att mobilen hade dött och alla mina danstjejer redan dragit. SL - kortet låg hemma och det var svinkallt ute. Jag hade ju kommit ihåg att ta med allt utom jacka.
Min största rädsla såhär innan föreställningarna, Berlin, allt i skolan - ja listan kan göras lång, är att jag ska bli sjuk. Att då stå ute och inte ha någon aning om var mina föräldrar är, då det är svinkallt ute, är inte roligt någonstans. Jag har inga problem med att gå fram och fråga främlingar om jag kan få låna deras mobil, men då de tittar på mig som om jag ska sno deras mobil i samma sekund som de räcker över den då går jag därifrån innan de har hunnit svara.
Ett som är säkert är att jag hatar att vara beroende av andra och känna mig begränsad av någon annan än mig själv. De hade glömt att jag repade på Vasan, vilken tid jag slutade och allt vad det nu var. Det slutade med att jag satte mig i en taxi och skulle låta mina föräldrar få betala resan, men i samma sekund som taxin började åka ringde mamma och jag kunde möta henne en bit därifrån.
Så nu sitter man här frusen, förbannad och eländig. Jag märker hur alla i min familj håller avstånd ifrån mig vilket är lika bra. Ni får gärna vara så gulliga och skippa kommentarer som att jag inte alls har långt hår utan kort, att det inte är tjockt utan tunt, att jag inte alls har de betygen jag har och allt vad ni nu får för er. Jag lovar er att ni vet mycket bättre än jag var ni har för betyg i skolan eller för hårlängd. Det krävs inte mycket intelligent av er för att förstå att det gäller mitt hår och mina betyg också.
Tack på förhand!
Först vill jag bara be om ursäkt ifall ni är ett par där ute som fått lida en aning för att jag för tillfället är på extremt dåligt humör - och därmed kanske inte svarade på era kommentarer på det mest konstruktiva och mogna sätt. Men ni vet vad jag tycker om att ni ska tro att ni vet så mycket mer om mig än vad ni själva verket vet, då får ni också vara beredda på att jag svarar på det sätt jag gör. För det har jag all rätt att göra. :)
Ridningen gick bra, jag hann byta om till danskläderna i bilen och jag hann komma så snabbt till Vasan så att jag kunde repa alla nummer jag ska vara med i utom ett. Däremot då jag skulle hem hade min mobil dött och mina föräldrar stod inte där utanför som vi kommit överens om. Inte kunde jag ringa heller för att mobilen hade dött och alla mina danstjejer redan dragit. SL - kortet låg hemma och det var svinkallt ute. Jag hade ju kommit ihåg att ta med allt utom jacka.
Min största rädsla såhär innan föreställningarna, Berlin, allt i skolan - ja listan kan göras lång, är att jag ska bli sjuk. Att då stå ute och inte ha någon aning om var mina föräldrar är, då det är svinkallt ute, är inte roligt någonstans. Jag har inga problem med att gå fram och fråga främlingar om jag kan få låna deras mobil, men då de tittar på mig som om jag ska sno deras mobil i samma sekund som de räcker över den då går jag därifrån innan de har hunnit svara.
Ett som är säkert är att jag hatar att vara beroende av andra och känna mig begränsad av någon annan än mig själv. De hade glömt att jag repade på Vasan, vilken tid jag slutade och allt vad det nu var. Det slutade med att jag satte mig i en taxi och skulle låta mina föräldrar få betala resan, men i samma sekund som taxin började åka ringde mamma och jag kunde möta henne en bit därifrån.
Så nu sitter man här frusen, förbannad och eländig. Jag märker hur alla i min familj håller avstånd ifrån mig vilket är lika bra. Ni får gärna vara så gulliga och skippa kommentarer som att jag inte alls har långt hår utan kort, att det inte är tjockt utan tunt, att jag inte alls har de betygen jag har och allt vad ni nu får för er. Jag lovar er att ni vet mycket bättre än jag var ni har för betyg i skolan eller för hårlängd. Det krävs inte mycket intelligent av er för att förstå att det gäller mitt hår och mina betyg också.
Tack på förhand!
Kommentarer
Postat av: H.E.R.T.i.G.i.N.N.A.N. af Uppsala
du har förmåga att bli bra på kort
varför är du inte modell
Postat av: anna
skit i vad folk kommenterar som dom tror att dom vet så mycket om, du vet bäst själv och det är det som betyder något. Läser din blogg dagligen och den är fortfarande lika bra sen första gången jag läste! :) Så fortsätt som du gör! kram.
Postat av: cilla
hur kunde din mamma ringa om du inte hade några batterier på mobilen undrar jag?
Postat av: Mandy
Cilla: Av den enkla anledningen att jag inte kan ringa från min mobil då batteriet blinkar tomt. Men man kan ringa till mig. Då jag satte mig i taxin satte jag på mobilen och i samma sekund ringde mamma eftersom att hon satt och väntade på mig där jag brukar dansa på vardagar.
Postat av: LOVISA
söt bild!
Trackback