MANDY' la nostra vita

Godkväll mina vänner!

Idag har det varit en massa prat om sommaren i skolan mellan oss tjejer och satan vad jag längtar! Innan jag somnar ikväll ska jag ligga och tänka på en massa härliga sommarminnen så att jag får drömma om dem. I drömmar får man ju tänja på alla gränser också, ellerhur?

Jag har suttit och pluggat italienska hela kvällen. Det komiska, tragiska(?) är att en liten fjuttig läxa tagit hela kvällen att göra känns det som. Det hela började med att jag hörde av mig till en gammal "vän" som jag träffar varje sommar i Italien som brukar få hjälpa mig med mina italienskaläxor då det krisar sig. Alltså, en italienskaläxa som skulle vara en sådan du gör på tio minuter och sedan är det klart, utvecklades till en tävling mellan mig och honom. Han menade att min italienska låter försvenskad och på låg skolnivå. Men hallå? Bara för att jag otroligt nog faktiskt kan prata italienska på sommaren och då även förstår det mesta som sägs betyder inte det att jag kan skriva helt grammatiskt korrekta meningar som ser ut att vara skrivna av ett fullfjädrat italienskaproffs. Dessutom är det skillnad på somrarna. Är man två eller tre tjejer tillsammans med ett femtontal kåtbockar till italienare så måste jag helt enkelt förstå vad de säger. Jag är mina tjejers enda hopp. Missförstå mig inte.

Här ovan bjuder jag på en bild då jag tar en välförtjänt paus från timmar av skoshopping i Italia. Då jag shoppar skor ser man att människan är släkt med apan. Det är okej att ni får bilder i huvudet, jag är rädd att de är rätt sanningsenliga. Ja, ni ser också rätt. Det är någon grej som sitter på solglasögonen. De är nyligen införskaffade på bilden och klart även de skulle vara med då jag så härligt snygg och osminkad dagen till ära skulle posa med colan i högsta hugg!

Imorgon ska jag faktiskt sola efter skolan! Jag som lidit av solariemissbruk sedan barnsben känns det som, har blivit en riktig svikare de senaste månaderna. Är det så hemskt att jag inte hinner sola längre? Eller snarare det mer imponerande att alla hälsorisker faktiskt har påverkat mig? Jag hoppas då innerligt på det sista alternativet. Men jag är inte säker.

Glömde jag berätta att ni fullkomligt suger på att vara delaktiga i den här bloggen? Jag är rädd att ni har bytt ut kommenterarfältet mot min bloggemail där era läsarbrev med rådfrågor i alla dess sorter bara har strömmat in den senaste veckan medan kommentarerna i sin tur sviktar något otroligt. Vi kommer att gå en bloggdöd till mötes snabbare än ni tror om det inte blir ändring.