De två som står mig närmast.
Nämen tjenare mina sockertoppar!
Jag vet inte om ni minns när jag skrev för ganska länge sedan om bråket med min bror som jag tog väldigt hårt vid mig. Det handlade mycket om min framtid som han ville ha en del att säga till om. För att förklara det väldigt kort var det inga positiva saker jag fick höra. I alla fall verkar det som om han har haft oerhört dåligt samvete sedan dess. Bara ikväll har han berömt mig för än det ena än det andra. För att nämna något så berömde han mig för vilken hög nivå jag ligger på gällande allt från vokabulär och medvetenhet till mål, intelligens och färdighet. Då denne ung man inte är den som berömmer andra för att han sällan imponeras av andra tar jag faktiskt åt mig av det han säger. Och jag är inte den som brukar ta åt mig av beröm då det kommer till saker som kan relateras till skolgång och dylikt. Det känns mycket bra måste jag erkänna! :D Det leende jag har på läpparna at this point kan knappast inte bli större.
I alla fall pratade vi om skolor och han påpekade att den statusfyllde Handelshögskolan absolut måste bli mitt alternativ då det är dags för mig att plugga vidare. Hans argument var såklart att den är väldigt framtidssäkrande och just statusfylld vilket man inte ska sticka under stol med är lockande. Hans sista argument som han riktigt ville gömma bland de övriga var nog det som för honom var det viktigaste. Nämligen, att jag genom att gå på Handels är nära honom och därmed kan träffa honom ofta. Han är för gullig han den lilla vanten =)
By the way bor han inte hemma längre. Han bodde ju hemma i ett par månader efter att han blivit klar civilekonom, tagit magisterexamen och allt vad det var. Nu har han i alla fall flyttat till en lägenhet i Vasastan. Dit ska jag på lördag! =) Jag är så stolt över honom, han kommer gå långt. Han är rankad som den bäste på sitt företaget där han jobbar och chefen har sagt att det bästa han gjort under sin karriär var att anställa Sebastian. Låter inte helt fel med kapitalförvaltning om jag ska vara ärlig. Fast det passar nog män bättre.
Varför jag inte nämner min andra bror har en sådan enkel förklaring som att den jäveln har det fullkomligt underbart nere i Asien där han bara reser runt med sin flickvän och inte har några måsten överhuvudtaget. Han behöver inga hyllningsinlägg. Inte än. Jag måste bara erkänna... att jag faktiskt saknar honom. Men jag vill inte tänka på hur brun han är vid det här laget, och hur brun han kommer att vara då han kommer hem. Den tanken väljer jag att lämna utan närmare eftertanke.
