"Jag ska aldrig mer dricka"
Hej mina vänner!
Nu äntligen har jag fått i mig lite mat. Jag började försiktigt med riskakor och då det gick förvånansvärt bra gjorde jag iordning lite pasta. Ingenting till. Jag menar, man ska inte utmana ödet. Det är alltid lika komiskt att man liggandes här i soffan med en känsla som om man vore levande död, lovar sig själv samt säger till alla som ringer att man aldrig mer ska dricka. När ska man lära sig?
I alla fall är jag för tillfället ensam hemma. Mamma är i Småland och pappa är på våra släktingars landställe. Jag hade gärna följt med till deras landställe, om det inte vore för.. ja ni vet. Hela dagen då jag legat och tyckt synd om mig själv har jag läst en massa meningslösa bloggar. Jag börjar ana var mitt bristande intresse för andra bloggar kommer ifrån. De enda gånger jag faktiskt tar mig tid och läser inlägg efter inlägg på någon annans blogg är då jag i princip inte kan ta mig upp ur soffan och ägna min tid åt betydligt vettigare och framför allt mer underhållande saker. Men det är mycket trevligt och välbehövligt att äntligen ha en anledning till att bara ta det lugnt här hemma. Och för en gång skull känner jag mig som en del av den växande bloggvärlden.
Om ett par timmar tänkte jag ta en promenad med min vän Pernilla. Hon sa att hon hade saker att berätta som jag inte vill missa. Det låter spännande. Jag hoppas bara att mina ben fortfarande fungerar som de ska och är villiga att bära upp mig en timme eller två. Huvudet har lagt av för länge sedan. Det är inte bra att supa bort hjärnceller på det här sättet. Efter varje fylla är jag säker på att jag förlorar lite av min intelligens.
En god vän berättade att jordgubbar är bra mot baksmälla. Jag ska se om jag vågar mig på ett par stycken.
Nu äntligen har jag fått i mig lite mat. Jag började försiktigt med riskakor och då det gick förvånansvärt bra gjorde jag iordning lite pasta. Ingenting till. Jag menar, man ska inte utmana ödet. Det är alltid lika komiskt att man liggandes här i soffan med en känsla som om man vore levande död, lovar sig själv samt säger till alla som ringer att man aldrig mer ska dricka. När ska man lära sig?
I alla fall är jag för tillfället ensam hemma. Mamma är i Småland och pappa är på våra släktingars landställe. Jag hade gärna följt med till deras landställe, om det inte vore för.. ja ni vet. Hela dagen då jag legat och tyckt synd om mig själv har jag läst en massa meningslösa bloggar. Jag börjar ana var mitt bristande intresse för andra bloggar kommer ifrån. De enda gånger jag faktiskt tar mig tid och läser inlägg efter inlägg på någon annans blogg är då jag i princip inte kan ta mig upp ur soffan och ägna min tid åt betydligt vettigare och framför allt mer underhållande saker. Men det är mycket trevligt och välbehövligt att äntligen ha en anledning till att bara ta det lugnt här hemma. Och för en gång skull känner jag mig som en del av den växande bloggvärlden.
Om ett par timmar tänkte jag ta en promenad med min vän Pernilla. Hon sa att hon hade saker att berätta som jag inte vill missa. Det låter spännande. Jag hoppas bara att mina ben fortfarande fungerar som de ska och är villiga att bära upp mig en timme eller två. Huvudet har lagt av för länge sedan. Det är inte bra att supa bort hjärnceller på det här sättet. Efter varje fylla är jag säker på att jag förlorar lite av min intelligens.
En god vän berättade att jordgubbar är bra mot baksmälla. Jag ska se om jag vågar mig på ett par stycken.
En übersöt och härlig låt från den grymma filmen Juno.
Kommentarer
Postat av: Anna
Skönt att höra att man inte är ensam. Haha!
Trackback
