MANDY' la nostra vita

Hej mina vänner!

Det har varit en trevlig dag och kväll med god mat och tårta. Jag tycker så synd om mina bröders flickor som förmodligen inte är vana vid allt liv som råder såfort min familj är samlad. Alla (läs: pappa och mina två bröder.. och kanske jag ibland, men bara ibland) vill ha all uppmärksamhet och få sin röst hörd. Det var lite gulligt som mitt ex sa efter sitt första besök här hemma: "Det händer så mycket hela tiden så man vet inte var man ska titta". Och det är faktiskt så det är. Ena sekunden är Joakim och Sebastian ovänner och vill ha ihjäl varandra, och i den andra sekunden ska de gadda ihop sig mot alla övriga. Den första tiden då mina bröder flyttat hemifrån hatade jag det. Jag har alltid varit van vid att det alltid är fullt hus här hemma med en massa liv, och då de flyttade blev det så tyst. Men nu såhär ett par år senare så njuter jag rätt ordentligt då det bara är jag, mamma och pappa hemma. Visserligen är det sällan så i och med att någon av mina kära bröder alltid är här.. Men det finns absolut sina för- och nackdelar med fullt, respektive relativt tomt hus. Men tack vare en uppväxt med tre killar/män som tar sådan stor plats (mamma är inte alls lika "kåt" på uppmärksamhet) så har jag lärt mig att man måste ta för sig och få sin röst hörd. Även om det ibland blir tre vuxna män man får sitta själv och argumentera mot..