MANDY' la nostra vita

Shit vilken kondition man har alltså! Jag sprang min vanliga sträcka på en halv mil där jag vanligtvis brukar stanna en gång efter halva sträckan för att hämta andan lite. Men inte ikväll inte. Nu sprang jag hela sträckan utan några problem. Pappa var med på cykeln för att hålla mitt tempo uppe. Jag brukar inte springa med musik i öronen men det gjorde jag idag och satan vilken skillnad det gjorde. Jag älskar att springa och har sällan svårigheter med det då konditionen finns där. Dock kan jag känna att det är mentalt krävande då man alltid är medveten om exakt hur lång sträcka man har kvar. Men med musik i öronen var den mentalt jobbiga biten som bortblåst! Jag njöt av att springa idag och nu ska jag se till att springa i alla fall en fyra gånger i veckan då dansen är slut för terminen.

Jag har sådan vinnarinstinkt, inte bara gentemot andra utan framför allt gentemot mig själv. Jag vill alltid prestera bättre än mina senaste resultat och det bevisades inte minst idag då jag har en killing uppförsbacke som avslutning på den halvmilen jag springer. Självklart är jag inte nöjd om jag stannar innan backen och går den sista biten hem. Nej, jag ska spurta uppför backen och det är inte förrän jag gjort det som jag kan vara nöjd över min insats och alltså tagit ut mig maximalt. Satans härlig känsla efteråt om inte annat.

Kanske borde jag bli Friskisledare. Jag tror att det skulle passa mig. Tillfrågad blev jag ju faktiskt då jag var där på vår aktivitetsdag med skolan. Problemet är bara att jag inte riktigt har tiden för det, men det tåls absolut att tänkas på. Någon av er som är eller har varit det?

Nu ska jag skriva klart min presentation om Elvis.

På återseende!