Jag behöver ett avbrott.
Somliga må tycka att jag överdriver, men ingen av er vet vilka krav jag har från min familj. Jag kan sätta mycket på att ni inte ens kan föreställa er hur det är att hela tiden överträffa er själva på alla utmaningar ni tar er an, men er egna familj tycker aldrig att det är tillräckligt bra. Och då resultatet inte kan bli bättre, så är det ett resultat de har tagit för givet. Jag har lagt ner hela min själ i att kunna gå ut med betyg som mer eller mindre säkrar min framtid. Jag har offrat en stor del av mitt sociala liv för att göra min familj stolt, och inte minst mig själv. Att då ha kämpat i ett helt år, och varken du själv eller din familj är vidare nöjd över din prestation så länge du inte är den bästa, så känns det för tillfället som att jag skiter fullkomligt i allting nu. Inte fan tänker jag gå och vara nöjd över ett år fullt av bra prestationer och resultat, då det avslutas med något som för mig, för dem, är så ovärt att nämna. Jag börjar tro att jag har glömt bort vad lycka innebär. För mig handlar det just nu om att hela tiden överträffa mig själv i allt jag gör.
För tillfället hatar jag X som åstadkommit detta, det är så orättvist. Jag hatar elever som går ut med toppbetyg från skolor där närvaro ger mvg - och jag hatar att jag har krav på mig själv som är omänskliga. Att jag slitit som ett djur för något som jag i slutändan ändå inte är nöjd över.
Men vet ni vad jag hatar mest av allt?
Att hur nöjd jag än skulle vara av ett års prestationer med 3 timmars sömn på nätterna, med resultat näst intill det bästa, så skulle min familj aldrig tycka att det var tillräckligt bra.
fick du vg i något ämne i slutbetyg...?
mandy, jag tycker iaf att du är bäst hoppas du och din familj också inser det
ni som inte känner mandy har ingen aning om vad detta gäller!
har det exakt likadant
Usch vad du verkar har det jobbigt,men vet vad du talar om. Jag har haft en liknande bakgrund. Nu mår jag bra, och slipper tjatet, men vägen dit var inte lätt. Tycker du verkar vara en toppentjej, det märks på hur du skriver.Hoppas att du orkar stå ut,kram!
Jag förstår precis vad du menar Mandy. Jag har själv otroligt höga krav på mig själv, men även min familj har det. Detta har lett till att jag har pressat mig själv ännu hårdare för at kunna uppnå dessa krav. Tråkigt att det ska vara så...
Btw, din mamma verkar ju hur gullig som helst (har ju dock endast sett henne på bild, men ändå)! Ställer även hon massor av krav på dig? :o
Tack så hemskt mycket för era snälla kommentarer, det värmer verkligen. Jag tror att detta är ett vanligare problem än vad man tror. Skönt att jag har hittat några som har det likadant, missförstå mig inte, men det känns alltid lite lättare då man vet att man inte är ensam.
Linda P: Det är hemskt att det ska vara så.. Jag tycker så synd om oss. Men det är näst intill omöjligt att ändra sitt tankesätt man har haft så länge man kan minnas.
Mamma är så gullig och underbar som hon ser ut på bild. =) Hon är den enda som alltid är nöjd och stolt över det jag gör. Men min pappa och mina två vuxna bröder har extrema krav på mig och vill mer eller mindre vara med och styra och ställa gällande vad jag ska bli i framtiden. Det som diskuteras på våra släktmiddagar är säkert till 50 % min skolgång och mina färdigheter inom dans och ridning.
Vi måste helt enkelt börja tänka på vad som gör oss lyckliga här i livet. Det ska inte bara inkludera bra betyg och en lyckad skolgång..
engelskan var ju pinsam
Jag vet precis vad du menar. Med två läkare till föräldrar är det ganska givet vad jag förväntas utbilda mig till..
haha din presentation var grym amanda. bruden som kommenterat, förmodar att det är blondie, har ju inget uttal överhuvudtaget ;)
Amanda!!
Vet hur du har det!! Det jobbigaste är att man först i efterhand förstår att de VAR och ÄR supernöjda och stolta över en. De glömmer bara bort att visa det!! Sen får du aldrig glömma att det är inte prestationerna som utgör vem du är. De är bara mål på vägen. Du är en underbar person och folk älskar dig oavsett vad du uppnår. Det blir bara ofta så att när man är van att en person presterar bra, vänjer sig man vid det och kräver automatiskt mer av den personen!
Det jag ville säga är väl bara egentligen att jag vet att din familj är stoltast i världen över dig! Synd att de inte visar det tillräckligt för dig!
Pussar
det skulle kunnat varit jag som skrivit det där.. familjen är helt sjuk
