MANDY' la nostra vita

Kvällen hos Carro var hur trevlig som helst. Först möttes vi på Odenplan där vi gick och hyrde film - en film vars namn jag dessvärre inte kommer ihåg! Vi köpte även med oss godis hem. Filmen var faktiskt rätt bra, rolig var den i alla fall. Huvudkaraktärerna var Ben Stiller och den här söta svenska skådespelerskan som även medverkade i 27 dresses bland annat - vars namn jag också glömt bort bara för det. Den handlade i varje fall om dessa två individer som gift sig efter de känt varandra i 6 veckor, åker på smekmånad och maken upptäcker konstigare och konstigare saker med sin hustru som även får honom att göra en del dumma saker. Den förklaringen var då inte mycket att hänga i julgran men i och med att jag ändå inte har någon aning om vad den heter kan jag inte heller rekommendera den.

Efter filmen satte vi oss på Carros uteterass, drack lite vin och bara pratade. Väl här hemma har jag precis ätit makaroner och köttbullar, blev så hungrig av den där filmen, haha! Har även ångest över att jag sett att danstjejerna i min dansgrupp är så seriösa nu under sommaren med att åka på dansläger, gå på workshops et cetera. Likaså är ridtjejerna ute på ridläger och håller igång ridningen. Vad gör jag? Ingenting. Det är det negativa med att ta skolan så seriöst som jag gör samtidigt som jag har två intressen som jag vägrar släppa och samtidigt satsar så starkt på. Jag är helt slut då sommarlovet kommer.

Vad gäller skolan så kommer den alltid gå i första prioritet vilket medför en begränsing gällande mina färdigheter i dans och ridning gentemot majoriteten av tjejerna i mina grupper. Vad gäller att jag inte bara har ett intresse jag satsar på utan två så medför det att istället för att lägga all kraft och energi och framför allt tid på ett intresse så måste jag dela min energi på två stycken vilket gör att jag måste kämpa hårdare för att uppnå resultat att vara stolt över. Och då ska vi inte glömma skolan som är något oerhört tidskrävande till råga på allt.. Att jag dessutom har ett jobb nu har gett mig mer än en sömnlös natt. En del av mig säger att det är helt omöjligt att jag kommer att hinna med ett jobb till hösten då jag med nöd och näppe hinner med det jag redan har. Ett jobb är ingenting jag kan prioritera gentemot skolan, dansen och ridningen. Jobba kommer jag att göra hela livet. Hur lyckligt lottad jag än är efter att ha fått det här jobbet.

Jag hatar de här tankarna. Folk säger till mig att så länge jag njuter av det jag gör så ska jag inte fundera så mycket. Men vill man vara bäst på något så måste all tid och alla krafter gå åt det, och på den nivån jag befinner mig nu i de båda sporterna så är det bara att vara bäst som gäller. Det är omänskligt att förvänta sig att vara bäst på tre så stora saker som jag valt att lägga min tid på. Och nu har även en fjärde tillkommit.. Frågan är vad som är viktigast? Att fortsätta som nu då allt givetvis går väldigt, väldigt bra och jag får göra allt det som jag själv vill göra men väl medveten om att kroppen när som helst kan säga ifrån och man helt enkelt går in i väggen. Eller om jag ska prioritera bort något för att kunna satsa helt och hållet på bara en sak och därmed också bli bäst på det.

Ni kanske tycker att jag är konstig som funderar kring sådant här på ett sommarlov, men jag har inget val. Till hösten måste jag bestämma mig hur jag vill ha det - och framför allt måste jag komma fram till vad jag själv vill.

Men vet ni vad det värsta är? Jag kommer aldrig kunna välja bort något av dessa tre komponenter som har gjort mig till den jag är idag.