MANDY' la nostra vita

Godkväll <3

Sitter och varvar mattepluggande med lite kvällsmat och andra godsaker. Då går det lite lättare att plugga dessa pq-former och allt vad det är..  Men tönt som jag är tycker jag att det är rätt roligt. Jag menar, det finns faktiskt värre saker att plugga. Annars har jag sovmorgon imorgon eftersom att vi inte har något prov den här veckan, halleluja! Börjar inte förrän 12.20 vilket ska bli mycket skönt.

För tillfället sitter jag och pratar med världens sötaste Janne som ställde en fråga som liksom tog all uppmärksamhet från det jag gjorde innan. En fråga som inte borde göra det men som på något konstigt sätt fick mig att tänka till. Han frågade hur livet ser ut för min del i dagsläget. Janne är en person som vet väldigt mycket om allt som händer i mitt liv, att inte svara sanningsenligt finns därför inte på kartan.

Men vad jag kom på då han ställde den här frågan var hur bra vi människor är på att klaga. Vi klagar på allt från hur mycket vi har i skolan till enstaka situationer eller känslor som vi tycker ger oss motvind. Jag är själv ett praktexempel på just detta. Att inte glömma är att jag kan erkänna det, och det är en bra bit på vägen. Då vänner frågar mig hur jag mår händer det oftare och oftare nuförtiden att jag verkligen tänker till vad exakt det är som gör att jag tänkt svara att allt inte är helt bra, och nästan alltid kommer jag fram till att det är totalt oväsentliga saker om man jämför med betydligt värre saker som skulle kunna inträffa. Jag tror att det är viktigt att komma över den här tröskeln där man inte längre klagar eller tyngs ner av minsta lilla, för hamnar man i den onda cirkeln där man inte klarar av minsta lilla motgång - Hur ska man då klara sig när fruktansvärda tragedier inträffar i sitt liv? Ska man bara ge upp totalt då? Nej ett utmärkt sätt är att börja med de små problemen och lära sig att handskas med dem först.

Det som jag tror är viktigt att komma ihåg då man tänker i de här banorna är att man inte ska bli för hård mot sig själv. Inga problem är egentligen för små och är det något som tynger ner dig så är det heller ingenting att fullkomligt rycka på axlarna åt. Men det jag vill säga är hur viktigt det är att förstå innebörden av att vara kritisk till sina problem. För ofta mår man bara värre av att tycka synd om sig själv och vrida och vända på problemet i en evighet än att bara skaka av sig det och låta det vara glömt efter ett par dagar.