MANDY' la nostra vita

År 2007 kunde inte ha börjat på ett värre sätt. Det tog slut mellan mig och Jonathan efter ett förhållande som varade i nästan ett år. Det värsta av allt var nog att det egentligen inte tog slut för att våra känslor för varandra försvann, utan för att avståndet geografiskt sett blev för långt. Han flyttade nämligen med sin familj till Köpenhamn efter sommaren, och att bara kunna ses om vi hade tur varje helg blev för oss, för mig, alldeles för jobbigt.

Året började med veckor av sorg, frustration, depression - ja listan kan göras lång. Här kommer en person in i bilden som kom att bli mitt största stöd då det var dags att ta sig tillbaka till livet som singel. Nämligen Isabella Löwengrip. Hennes förhållande med Marcel hade tagit slut en vecka tidigare, därför kom vi att bli ovärderliga stöd för varandra och en stark vänskap blommade ut.

Andra personer som betydde otroligt mycket under de första månaderna var Janne och Paulina. Promenaderna med er då jag grät tills jag inte hade några tårar kvar att gråta, då jag bara babblade på och ni verkligen lyssnade. Lyssnade för att hjälpa mig - det kommer jag aldrig någonsin glömma. Att vi idag har en relation som är densamma som den var i början av året, om inte bättre, gör mig ännu lyckligare. Tyvärr har inte alla relationer hållit i sig..

Veckorna gick och jag började sakta men säkert komma tillbaka. Jag hittade livsglädjen igen i min dans och ridning. Då jag verkligen kommit tillbaka var i samband med att jag fick mycket nära kontakt med en tjej som kom att betyda mer för mig än någon annan kompis gjort tidigare, nämligen Ebba Guhnby. Vår vänskap utvecklades för varje dag som gick, varje minut som spenderades i varandras sällskap och hon hjälpte mig att dra lärdom av uppbrottet med Jonathan. Det är bland annat henne jag har att tacka för att jag "gick den rätta vägen" då förhållandet tog slut, och idag har mognat mer än någonsin.

I mars gick jag en visning för Loreal. Rolig visning med mycket publik. Blev sminkad på scen bland annat.

I maj var det dags för dansuppvisning. Min första dansuppvisning med Lasse Kühlers dansskola. I publiken satt familj och släkt, plus Ebba och Patrik - de som vid den tidpunkten stod mig närmast. Då det var dags för sommarlov gick jag ut med betygen ett vg och resten mvgn, samt många fina lovord från mina lärare.

En annan person som kom att betyda mycket under en begränsad tid var Alexander Sylvén. Killen som var perfekt "boyfriend material" och killen som jag kom att spendera rätt mycket tid med. Men timingen var inte den rätta, och äntligen insåg jag att det var singel jag skulle vara. Jag började tänka på mig själv mer och mer, och hade det som mål under hela tiden då jag försökte komma över Jonathan. Att dränka mina sorger i andra killar var aldrig ett alternativ, och det är därför jag kan titta tillbaka på den här tiden med huvudet högt och veta att jag kom tillbaka på ett sätt som jag idag är oerhört stolt över. Med mitt eget välbefinnande som centrum.

Sommaren var på ingång och jag lärde nu känna David Wåhlin som jag har umgåtts till och från med sedan dess. En person som har lyssnat mer på mina innersta tankar än många av mina nära vänner har gjort. Det känns som att han alltid kommer att finnas där och ställa upp även om vi inte alltid har hundraprocentig kontakt med varandra. En person jag beundrar för att han är den han är.

Det var under sommaren jag verkligen kom att komma över Jonathan på riktigt och jag började leva igen. Jag tror till och med att sommaren 07 är en av de bästa somrarna jag haft. Rätt komiskt med tanke på att 07 för mig alltid kommer att förknippats med negativa tankar. I varje fall var jag i Italien med min familj och Ebba. Jag kom Ebba närmare och närmare och såg numera henne som en del av min familj. Ja, det tror jag faktiskt att hela min familj gjorde. Efter några dagar spenderade i Sverige efter hemkomsten från Italien var det dags för den franska rivieran tillsammans med mina föräldrar. Den veckan minns jag som om det vore igår. Jag verkligen njöt av att i en hel vecka vara så nära mina föräldrar och vi hade verkligen en toppenvecka.

Sommaren gick och det var dags för skolstart. Skolan rullade på som vanligt och har klarats av riktigt bra. Under den här tidpunkten kom jag att komma Patrik ännu närmare än jag var innan. Patrik är idag den enda person som jag kan ringa vilken tidpunkt som helst, och med säkerhet veta att han ställer upp. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en person som ställt upp så mycket för mig, och alltid velat mitt bästa, som inte tillhör min familj eller släkt. Att förlora Patrik skulle hittills innebära en av mina största förluster här i livet.

Det är även under den här perioden som jag kom att komma Charlotte Nordlinder väldigt nära. Charlotte är en tjej som jag kan göra allt med, och det är få personer som jag känner att jag kan göra allt med. Jag har alltid fruktansvärt roligt med henne och under den här tiden hade vi väldigt många festnätter tillsammans som kom att fastna som minne. Vi kommer varandra närmare och närmare hela tiden.

I oktober var det en dag som jag minns som en av de roligaste på hela året. Min första riktiga dressyrtävling på dagen då mina närmsta var där och tittade. Samt min broders 30års fest på kvällen. En minnesvärd dag helt enkelt.

8 november var det dags för min födelsedag och den började med en trevlig middag med mina vänner. Sedan bjöd jag hit mer folk och det blev en rätt lyckad födelsedagsfest. Massor av fina presenter och gratulationer blev pricken över i:et. Att dagen spenderades med mina närmsta var det viktigaste.

Nu började jag umgås mer och mer med Caroline Lidman och efter en fika förstod vi att en vänskap väntade som var utöver det vanliga. Idag räknar jag Caroline som en av mina närmre vänner och likheterna oss emellan gör sig mer och mer synliga. En person som är lika underbar att sitta och fika med i flera timmar som att festa vilt med natten lång.

I slutet av november bar det av till världens bästa stad Milano med min underbara broder Joakim. Vid det här laget vet ni en hel del om den resan och att den kom att öppna dörrar som jag kommer passera i framtiden. Framtida modellkontrakt med en agentur där nere. Att få se Milan - Juventus live på San Siro kom att bli en upplevelse jag aldrig kommer glömma så länge jag lever.

December månad innebar en del förändringar i mitt liv. Personen som under det här året stått mig närmast finns inte längre i mitt liv, och jag har nog inte riktigt vågat känna efter vad det innebär. Nu har tiden gått och jag känner egentligen inte så mycket angående det. Känslan av att veta att jag inte gjort personen ifråga något illa får mig att kunna gå vidare med huvudet högt. Att jag dock förlorat en person som är ytterst unik är den dystra sanningen.

Julhelgen kunde inte bli mer perfekt och den låter jag avsluta min årsresumé. Året började djävulskt och kom att avslutas betydligt mer änglalikt. Jag har goda förhoppningar på 2008 och hoppas innerligt att året blir betydligt bättre än känslan jag har av 2007. Jag ser med andra ord positivt på framtiden och de vänner jag nämnt här samt alla nya jag har lärt känna under den senaste månaden hoppas jag följer med mig. Andra betydelsefulla personer är såklart min familj, min underbara kusin Sanna Ringström, Robban Jones, Anna Liszke, Hanna Deron, Saga Engström. Er jag inte nämnt,  Ni vet vilka ni är och jag har inte glömt er för en sekund.

Jag som alltid försöker att se allt positivt vill avsluta med att tacka för ett år då jag förmodligen mognat som mest hittills och lärt mig otroligt mycket om mig själv. Man ska aldrig glömma att dra lärdom av allt som händer i ens liv som på något sätt påverkar en, samt leva med vetskapen att....