MANDY' la nostra vita

Jag vet inte vad det är med mig och den här låten. Men i samma sekund som den startar känner jag mig likt en maratonlöpare 20 meter från mål, i väntan på att refrängen ska strömma ut ur högtalarna och förgylla min tillvaro ytterligare. Jag får en konstigt kittlande känsla i kroppen och får en känsla av att alla minnen jag har från mina arton år på jorden spelas upp i mitt inre i en rasande fart. Jag blir nostalgisk och vill skrika ut att det här är min låt, min stora kärlek.

Jag tröttnar inte trots att jag har den på repeat i genomsnitt tre kvällar i veckan, vanligtvis på helgen då positiv energi behövs fås på konstgjord väg. Och denna konstgjorda väg behöver inte innebära så mycket mer än att den här låten spelas. Det här är kärleken som alltid kommer att jämföras med diverse nyare småförälskelser, den första kärleken som alltid kommer att förbli bättre än de efterkommande. Kärleken som jag alltid kommer att minnas med en frånvaro av dess negativa bitar.