För er hästintresserade..
Hej mina älsklingar!
Kom precis hem från stallet och jag är så sjukligt glad! Humöret jag drogs med då jag var på väg ner var nästan skrämmande. Munnens form liknade ett upp och ner vänt U och jag var riktigt förbannad med andra ord. Varför vet jag inte.
I alla fall var det dags för ridning. Något att se fram emot tänkte jag, tills jag såg att vi skulle rida för stallets chef. Surgubben som alla småbarn är livrädda för, chefen som de anställda pratar illa om bakom ryggen på honom. Visserligen har jag ridit för denna man förut, vid flertalet tillfällen. Inte minst vid en hopplektion då jag var mindre och ramlade av, det jag hade fått höra av de större tjejerna var en dödssynd på hans lektion. Men han var faktiskt trevlig, frågade om jag hade skadat mig gjorde han också. Men den gången gjorde jag inte det. Det kom istället ett par år senare på en utomhuslektion. Vi red i full galopp och min häst gick omkull. Jag fick åka ambulans till sjukhuset med flertalet skador, inre som yttre.
Nog om det. Lektionen kunde inte ha börjar sämre. Trots att det kändes som att min häst tog min skänkel (japp nu är det hästsnack som gäller, ett tag framöver i alla fall..) så skrek Pelle som han heter: "PÅ MED KÄPPEN PÅ PETITE NU, BANKA PÅ HENNE!" Jag slår inte hästar. Han blev förbannad, skrek att hästen måste lyssna när jag bankar på med käppen (spö är det han menar). Efter ett hårdare piskrapp och mina små små ord (något i stil med, såja hjärtat lite snabbare), sprang hon för kung och fosterland. Puh.
Efter det tror jag att denna man började älska mig. Min häst sprang som en klocka. Ohjo, visst fick jag kämpa, men det var det värt. Beach 08 here I come! Trots att vi är en grupp på kanske 7 elever så kunde det gå flera varv då han bara tittade på mig, eller hästen jag red alltså. Med positiv klang på rösten upprepade han meningen: du är på rätt väg, verkligen. Bra jobbat! Till slut var det bara dessa ord som ekade i mitt huvud. Tror bannemig att de gör det fortfarande. Hade jag fått de här orden av någon av mina riktiga ridlärare så hade jag sett det som en riktigt dålig ridlektion. På rätt väg? Vad är det att vara glad över? Men att höra de orden från honom verkligen värmde. Yes, jag är på rätt väg!
Ojojoj vad mycket hästsnack det blev. Well well jag skriver mer senare om vad som händer idag!
På återseende!
Kom precis hem från stallet och jag är så sjukligt glad! Humöret jag drogs med då jag var på väg ner var nästan skrämmande. Munnens form liknade ett upp och ner vänt U och jag var riktigt förbannad med andra ord. Varför vet jag inte.
I alla fall var det dags för ridning. Något att se fram emot tänkte jag, tills jag såg att vi skulle rida för stallets chef. Surgubben som alla småbarn är livrädda för, chefen som de anställda pratar illa om bakom ryggen på honom. Visserligen har jag ridit för denna man förut, vid flertalet tillfällen. Inte minst vid en hopplektion då jag var mindre och ramlade av, det jag hade fått höra av de större tjejerna var en dödssynd på hans lektion. Men han var faktiskt trevlig, frågade om jag hade skadat mig gjorde han också. Men den gången gjorde jag inte det. Det kom istället ett par år senare på en utomhuslektion. Vi red i full galopp och min häst gick omkull. Jag fick åka ambulans till sjukhuset med flertalet skador, inre som yttre.
Nog om det. Lektionen kunde inte ha börjar sämre. Trots att det kändes som att min häst tog min skänkel (japp nu är det hästsnack som gäller, ett tag framöver i alla fall..) så skrek Pelle som han heter: "PÅ MED KÄPPEN PÅ PETITE NU, BANKA PÅ HENNE!" Jag slår inte hästar. Han blev förbannad, skrek att hästen måste lyssna när jag bankar på med käppen (spö är det han menar). Efter ett hårdare piskrapp och mina små små ord (något i stil med, såja hjärtat lite snabbare), sprang hon för kung och fosterland. Puh.
Efter det tror jag att denna man började älska mig. Min häst sprang som en klocka. Ohjo, visst fick jag kämpa, men det var det värt. Beach 08 here I come! Trots att vi är en grupp på kanske 7 elever så kunde det gå flera varv då han bara tittade på mig, eller hästen jag red alltså. Med positiv klang på rösten upprepade han meningen: du är på rätt väg, verkligen. Bra jobbat! Till slut var det bara dessa ord som ekade i mitt huvud. Tror bannemig att de gör det fortfarande. Hade jag fått de här orden av någon av mina riktiga ridlärare så hade jag sett det som en riktigt dålig ridlektion. På rätt väg? Vad är det att vara glad över? Men att höra de orden från honom verkligen värmde. Yes, jag är på rätt väg!
Ojojoj vad mycket hästsnack det blev. Well well jag skriver mer senare om vad som händer idag!
På återseende!
Kommentarer
Postat av: sarah
kul att det "gick bra" eller vad man ska säga.
lycka till i fortsättningen! :)
Postat av: Anonym
vart rider du nånstans? Lidingö ridskola?
Postat av: Linus
fattade inte mycket av inlägget :) men lät otäckt att ramla av hästen :(
ha en bra lördag!
Postat av: sanna
biilder :D! mera bilder!
Postat av: Anonym
mhm, jag förstår precis visserligen vad du menar. med att gå på med den såkalladekäppen, kan citeras på många olika sätt, det är bättre att "rappa till" en gång ordentligt, istf att sitta med sporror och spö att slå hela tiden, vilket gör att hästen går emot handen och blir skänkeldöv!
Trackback
