MANDY' la nostra vita

Godmorgon,

klockan är inte speciellt mycket men jag har redan hunnit ha 2 lektioner. Tyska och därefter debatt i samhällskunskap. Debatten var väl inte den bästa jag genomfört, tyvärr med tanke på att ämnet (EMU) verkligen intresserar mig. Men på grund av omständigheterna ska jag inte klandra mig själv. Komiskt var det då vi förra terminen hade debatt på general science (naturkunskap) lektionen och jag skulle vara emot evolution och allt vad det innebär. Trots att jag var totalt ointresserad av ämnet gick debatten grymt och till min glädje fick jag ett stark mvg. Något som fortfarande får mig att dra på mungiporna då jag tänker på det..

Jag har hela tre långa lektioner kvar, men det känns trots det som att dagen kommer gå rätt fort. Ikväll ska jag rida 2 gånger. Först mitt vanliga pass, och därefter ska vi ha programridning, hoppas att det går bra. Dessvärre kommer jag inte få många minuter över till att plugga italienska som jag har prov i imorgon, gah! Men jag får lösa det på något sätt, hur får vi se..

Träningsvärken efter de tre timmar långa danspassen igår får mig att bara vilja ligga i sängen hela dagen, men skola ska skötas och ridningen väntar ikväll - sova får jag göra någon annan gång. Jag har dock kommit underfund med att jag trivs med att vara lite halvt stressad och ha mycket att tänka på. Jag är nämligen en extremt tänkande person, vilket i stort sett alltid varit till min nackdel. Jag tänker alldeles för mycket och jag gör det på ett näst intill skadligt sett. För oftast är det om saker som jag aldrig kommer fram till en slutsats om och istället vrider jag och vänder på tanken så att jag blir helt utmattad. Har jag istället, som nu, en massa skola och programmet jag ska kunna ikväll att tänka på så har jag inte tid med att tänka på onödiga saker som dessutom gör betydligt mer skada än nytta.

Nu när jag ändå sitter här och inte har något bättre för mig, (förutom att jag istället borde plugga till italienskan, leta reda på mina klasskompisar, hinna ta en frukt innan matten börjar och så vidare..) så kan jag bara uttrycka min ilska angående utlåtandet jag hörde på nyheterna idag. "Allt fler kvinnor riskerar att dö i bröstcancer!" Ursäkta om det bara var jag som reagerade men vad fan är det för något att gå ut och säga? Är det inte hopp man ska ge de kvinnor som fått ett sånt tragiskt besked som att de har bröstcancer? Kanske reagerar jag så starkt som jag gör på grund av omständigheterna, men jag blir så oerhört förbannad över sådana iskalla utlåtanden! Vad vill de att vi ska göra med den informationen? Köpa fler rosaband antar jag. Att köpa rosaband gör man för de som drabbats av bröstcancer och deras anhöriga. Men att då gå ut i media och säga en sådan sak, alltså vad fan tror dem att alla dessa mammor, fruar, kvinnor, ska förklara för sina barn, män osch så vidare då de sitter i soffan och hör något sådant. Om deras mål med nyheten är att få fler människor att agera så har de misslyckats - för även om fler människor väljer att bidra med mer pengar till cancerforskningen, så har fortfarande alla dessa bröstcancersjuka kvinnor fått ett rejält slag i ansiktet, likaså deras anhöriga.  Deras budskap kan nås ut med betydligt bättre ordval.