MANDY' la nostra vita

Ligger i soffan, halvt utslagen och har Turn around med Bonnie Tyler på repeat. Åh vad jag tycker om den låten, idag klingar den dessutom bättre än någonsin. Jag sov två timmar mellan klockan halv sju och halv nio. Jag kan lova er att jag hade kunnat sova för natten, men jag drog mig upp för att se ytterligare ett dåligt avsnitt av svenska top model. Nu kommer jag nog aldrig kunna somna, känner mig för pigg i huvudet för det.. kroppen är det som skrivet ovan förvisso annorlunda med. Vad som hände på ridningen idag vill jag bara glömma. Kort sagt fick jag avbryta lektionen för att jag mådde dåligt fysiskt. Där kan väl tilläggas att det ska krävas en hel del för att jag bara ska ge upp, jag kör snarare tills benen stupar. Idag kunde jag inte. Frågan jag borde ställa mig, är det värt det?


Är det värt att missunna sin kropp för olika resultats skull? För min del ligger resultaten både i saker som rör skolan men även min dans och ridning, som borde vara något jag endast ägnar mig åt för att det är det roligaste jag vet. Jag beundrar mina föräldrar och deras sätt att uppfostra sina barn på många sätt och vis, men när det kommer till just resultat och hur jag lärt mig att förhållas till dem, så har de gjort megafel. Jag har alltid haft väldigt lätt för mig, vilket kanske är det som startat hela resan full av krav från olika håll. I varje fall har mina föräldrar alltid förväntat sig det bästa av mig, och det har jag gett dem. Jag har aldrig någonsin lärt mig att det är okej att misslyckas. Det ska jag lära mina barn en vacker dag. Att misslyckas innebär en chans till förbättring. Något att dra lärdom av.

http://www.youtube.com/watch?v=V-sCrhRPCMg