MANDY' la nostra vita

Godmorgon sötnosar!

Jag kan inte förstå att det redan har gått ett år sedan jag slutade Tallbacka skolan. Jag kommer ihåg allting precis som om det var igår, och då jag tänker på alla blandade känslor hela jag var fylld av så fylls jag med lite vemodskänslor faktiskt. Men jag kan inte undgå att dra en lättnades suck, allt har gått så himla bra, långt över förväntan.

För det första, hade jag ingen aning om vilken skola jag ville gå i. Viktor Rydberg både sam-sam och natur blev mitt första- och andra hands val, men var det verkligen det som jag ville? Eller hade mina föräldrar som sedan sjuan velat att jag ska börja Viktor Rydberg påverkat mig? Enskilda gymnasiet var för mig en väldigt lockande skola, men det tyckte inte mina föräldrar alls. Jag kommer ihåg så väl att jag bestämde mig för att inte påverkas av deras goda prat om VRG och deras inte lika goda prat om EG.

Idag, är jag världens lyckligaste för att jag valde VRG sam-sam. Jag trivs hur bra som helst i skolan, trots alla miljoner läxor och krav som finns på oss varje dag. Jag älskar känslan som jag fått av att framtiden är någorlunda säkrad bara av att gå i skolan. Och att jag valde sam-sam och inte natur, vilket jag ändrade i sista sekund. Thank thank God! Samhällskunskap är absolut min grej, och nej pappa, läkare är nog ingenting för mig..

För det andra, var jag mitt inne i ett förhållande som för mig var som en dröm. Jag kommer dock väl ihåg alla splittrade känslor jag hade om att vara fast i ett förhållande under ett helt sommarlov. Skulle jag inte få någon tid alls över till att umgås med mina vänner? Nej, det fick jag inte. Men ska jag vara helt ärlig så brydde jag mig inte speciellt mycket om det då, jag älskade att bara vara med min pojkvän, han var ju min bästa kompis på samma gång.

Idag, skulle jag aldrig klara av att inte kunna träffa mina vänner på ett helt sommarlov. Jag har blivit så otroligt beroende av mina närmsta tjejer sedan förhållandet tog slut, och det hoppas jag inte kommer att försvinna den dag jag fastnar i förhållandevärlden igen. Ni är de bästa som finns och jag beundrar er starkt. Att vara tillsammans i flera år från 15 - 16 års ålder finns det självklart massor av fördelar med, men jag personligen vill känna att jag har haft en stor frihet i min ungdom, sedan när jag blir äldre och ska stadga mig. Och i det förhållande jag hade så fanns det ingen frihet över för någon av oss. Och idag har vi den barnsligaste relation man kan tänka sig, sorgligt men sant..

För det tredje, dansade jag på en dansskola där jag inte längre trivdes. Jag utvecklades inte längre och jag, som verkligen älskar att dansa och alltid har gjort, började tappa lusten. Av en slump såg jag att Lasse Kühlers dansskola skulle ha audition någon gång under sommaren tror jag att det var. Jag som alltid har haft ett riktigt bra självförtroende när det kommer till att dansa, började nu känna mig osäker. LKD har verkligen lyckats med att skapa sig ett riktigt bra rykte. Men jag gick på audition..

Idag, har jag dansat där i ett år. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har utvecklats. Jag har insett att det kommer att ta många år innan jag drar mig bort från danssalen. Jag kom in på treåriga linjen, trots att jag inte dansat på dansskolan tidigare, och det fick mitt självförtroende inom dansen att komma tillbaka - även fast jag nu gick på Lasse Kühlers. :)

För det fjärde, rent personlighetsmässigt var jag en typisk femtonåring som var helt beroende av en annan person. Nu såhär i efterhand får jag som rysningar längs ryggraden när jag tänker på hur otroligt sårbar jag var, och vilken makt en annan person hade över mig.

Idag, har jag lärt mig massor om mig själv. Man ska aldrig låta en annan människa ha en sådan makt över sig, så att man inte längre är en enskild individ. Man kan inte ha ett förhållande där man inte längre träffar sina kompisar utan bara är med varandra. Idag är jag så otroligt stark i mig själv, jag behöver inte längre ha någon som skyddar mig från allt ont - utan jag klarar mig bra själv. Att vara stark i sig själv, och att jag har gått vidare från ett förhållande, utan att förstöra min kropp och ständigt söka bekräftelse från andra killar, utan först och främst lära känna mig själv igen, försöka komma ihåg hur jag var innan förhållandet började, tror jag har fått mig att bli såpass stark att den som vill bryta ner mig, kommer att få ett tufft jobb framför sig.