MANDY' la nostra vita

Hej alla sötnosar där ute!

Alltid lika roligt att läsa era kommentarer, har märkt att jag har riktigt smarta läsare med bra åsikter. Jag hoppas att ni alla förstod ironin i mitt tidigare inlägg. Fortsätt kommentera och ta stor del av den här bloggen, på bästa sätt.

Idag skulle jag åkt med mina favorittjejer Charlotte, Anna, Sarah, Malin och Natalie och bada vid Edsviken. Men då jag var tvungen att åka in och kolla ifall mitt penicillin gjort någon inverkan på min envisa bihålsinflammation förstod jag att jag inte kunde hänga på :( Fick bli solning på bryggan nere vid vattnet här hemma med mamsen istället, mysigt också :)

Ikväll .. eller inatt blir det väl, ska jag åka hem till Alex. Var ett tag sen vi sågs nu, och igår kom jag fram till att jag faktiskt saknar honom. Inom en sekund satt jag med telefonen klistrad mot örat för att höra hans röst. Och nej, det handlar inte om att han pratar tyst eller något sånt, det är bara det att mina öron fått sig en släng av min förkylning också. Och hör och häpna, han vill faktiskt träffa mig trots risken att jag smittar honom. Men efter flera dagar med penicillin är ju smittrisken ytters minimal. Men det ignorerar jag nu, tanken att han träffar mig även om han blir smittad av denna dödande sjukdom (eller något sånt..) är mycket mer romantisk.

Alltid lika roligt och underhållande när en person från ens förflutna plötsligt hör av sig och vill träffas. Can´t wait .. eller nåt ;)





Här sitter man på flygplatsen i Nice. Klockan är lite, väldigt lite.
Om ni inte redan sett det på den här hemska bilden, därav den
grova förminskningen, så är jag grymt sjuk. Jag har drygt 39 graders
feber och allt därtill. Hade jag anat att jag skulle må nästan lika
dåligt en vecka senare så.. äsch jag vet inte. Jag och mitt
bagage i alla fall.

På återseende!