MANDY' la nostra vita

Hej alla glada!

Idag har jag haft en riktigt jobbig dag. Det är absolut ingenting speciellt som har hänt som har gjort min dag dålig, utan ibland måste man helt enkelt inse att man inte kan må på topp varje dag. Det är trots allt dagarna som är snäppet sämre som får en att uppskatta dagarna då man mår bättre. Men just nu ser jag bara svart, allt är skit rent ut sagt. Jag har varit på partyhumör hela veckan men nu vill jag bara lägga mig i sängen med en påse godis. Usch vad arg jag är, ganska komiskt att jag egentligen inte har någon anledning till det. Men som sagt, allt kan man inte rå för..

Det finns nog ingen som är så duktig på att skämma ut sig som jag är. Suck, nu kommer några av er tycka att jag är tragisk som tycker sånt är pinsamt. Men, är man i situationen själv så är det fasiken inte så himla roligt längre.

Pinsam situation 1: Helt ensam gick jag på Stureplan då jag hade miljoner (japp, precis så kändes det) åskådare som glodde på mig med exakt alla ögon de hade. Jag riktigt kände deras brinnande blickar i nacken, och jag som annars aldrig tycker det är speciellt jobbigt i sådana situationer blev både förbannad och osäker. Allt tack vare den här förbaskade dagen! Helt plötsligt, då jag går precis i mitten bland uteserveringarna så tappar jag min ena sko! Den förbaskade stilettklacken fastnade i ett hål i marken och dum som jag är fortsätter jag att gå ett par steg. En dålig egenskap jag har är att springa ifrån problem, självfallet hade jag inte ändrat mig idag. Jag gick på, då jag märkte att det här problemet verkligen inte går att springa ifrån. Röd som en tomat går jag tillbaka till skon för att försöka få på den där förbaskade (åter igen förbaskade) 35:an på foten igen. Förvirrad och utelämnad tar jag upp mobilen för att finna räddning. Helt i onödan. Då jag ville uppnå minsta möjliga känsla av trygghet gick det inte. Den hade dött..

Pinsam situation 2: Dagen bestod till stor del av jackletande för min del. Då jag trippade in osminkad, men ack så brun, på Hugo Boss blev jag bemött av en überhet hunk. Han var snabbt mitt framför mig och hälsade mig välkommen. Jag kunde inte undgå att klä av honom med ögonen, jag är ju inte mer än en människa! Och tro mig.. jag gillade det jag såg ;) I alla fall fortsatte min blick mot de snygga höstjackorna.. inte alls lika spännande dock. Snabbt var han framme och kommenterade att jag var riktigt brun. Komplimang någon? Jodå, här var det det, hoppas jag. I ett par positiva minuter pratade vi på om vad vi gjort i sommar. Därefter kom jag på att jag både var osminkad och att jag förmodligen varit halvblind då jag valde kläder imorse. Och lika fort som tanken slagit mig hade jag inga hjärnceller kvar åt samtalet. Well well, jag slängde ur mig konstigare saker efter varandra och därefter insåg jag faktumet att det bästa var att fly. Run bitch run!

Pinsam situation 3: Då jag sympatisökande satt på väg hem och verkligen hatade dagen som mest, anade jag inte vad som komma skulle. Efter att ha lämnat mitt liv för ett tag och riktigt fult tjuvlyssna på paret som satt bredvid mig var det dags att kliva av. Lite smidigt skulle jag ta mig förbi paret som satt i vägen då jag snubblar över tjejen - ramlar i hennes famn, inför sisådär en hel vagn. Det kändes som om alla gapskrattade så fort jag klev av tunnelbanan, men jag kunde inte höra något förutom mina tankar som vrålade helvete helvete helvete.


Se så glad jag kan se ut ungefär en 10 minuter senare..