MANDY' la nostra vita

Godmorgon, det var mycket glädjande att se att föregående inlägg fick sådan positiv respons. Det får mig helt klart att fortsätta vädra mina tankar med jämna mellanrum till sådana uppskattande läsare.

För närvarande sitter jag och skriver mitt samhällskunskapsarbete beträffande det italienska politiska systemet gentemot det svenska. I varje fall känner jag mig, konstigt nog, utvilad idag. Kroppen känns som om jag ständigt går i sirap, något som i balettens värld förvisso ses som något positivt. Men i huvudet känner jag mig pigg, vilket är en himla tur då jag inte kommer kunna åka hem förrän tidigast klockan fem idag. Rättskunskapen då jag tillsammans med två andra ska skriva ett arbete om Calle Johnson -fallet ur ren rättslig aspekt slutar inte förrän fyra. Därefter bär det av tillbaka till min skola på Odenplan där jag ska plugga på geografinpresentationen som jag ska ha med två andra imorgon. Vi ska prata om air pollution, ett aktuellt problem.

Ikväll ska jag förmodligen på bio och se saw 4 med Sebastian. Vi får se hur länge han jobbar och hur mycket jag har att plugga på min geografi. Men det skulle vara skönt med en avstickare såhär en tråkig ångestfylld måndag. Annars ska jag väl nu i dagarna också börja fundera på vad jag ska ha med mig till Italien. Dock behöver jag inte ta med mig alldeles för mycket i och med att det ska inhandlas en helt ny garderob. Sola tänkte jag också göra i veckan, hör och häpna men jag  kommer inte ihåg senast jag solade, vilket är hur bra som helst. Men lite extra färg vill jag ha såhär på vintern, jag som går osminkad oftare än sminkad.

Apropå solning, på svenskan idag behandlade vi en text rörande Skönhet. Jag vet, ett brett ämne som för varje enskild person står för något som helt kan skilja sig från en annan individs tankar. I varje fall stod det om svart respektive vit skönhet som gav mig lite av ett slag i magen. Jag läste om kvinnor från Senegal som använder Xeesal som är en livsfarlig produkt som bleker huden. Den är enormt cancerframkallande och har en rad andra skrämmande biverkningar. Jag läste en lång artikel där de behandlade detta och jag fick en klump i magen av att läsa om dessa kvinnors tankar om hur vit hud leder till ett bättre liv. Artikeln avslutades med att de liknade Xeesal med de vitas solarievanor. Till en början tyckte jag att det var galet att göra den jämföringen, men efter att ha tänkt efter saken ytterligare kan jag mer och mer instämma. Vi riskerar våra liv för att få en brunare färg. Till en början tänkte jag att den stora skillnaden var att de gör detta för att nå ett bättre liv där pengar och förmögenhet har huvudrollen. Och att vi västlänningar gör det endast på grund av våra ytliga behov. Men så fel jag hade. En tjej i min klass fick mig att komma underfund med att det finns massor av människor som inte åker utomlands exempelvis som därmed ser solariesolande som den perfekta utvägen att inte visa sin, kanske, ekonomiska brist. Vad tycker ni om det här? Jag fick mig i varje fall en riktig funderare. Kan man likna Xeesal, den värsta sortens våldtäkt på den svarta identiteten, med solariesolande?