MANDY' la nostra vita

Hej mina prinsar och prinsessor!



Jag är på bättringsvägen rent fysiskt och känner mig betydligt gladare än jag gjort under veckan som gått. Kanske inte så konstigt i och med att jag legat som handikappad då jag inte slitit i skolan. Varför allt helt plötsligt börjar kännas så bra igen är även för att jag den här veckan har gjort saker som jag inte riktigt kunnat stå för. Jag har gått emot min magkänsla och mitt förnuft för att se om jag trots allt misstagit mig när det gäller saker och ting som hänt under året som gått och hur dessa saker ligger till nu. Då man har motgångar är det så lätt att man tänker tillbaka och tror att just den detaljen som man alltid inkluderade förr i ens liv kommer göra allt så mycket bättre igen. För visst var allt bra förut? Och nu är allt skit. Och det är den detaljen som saknas nu när saker inte går som jag vill att de ska gå. Så fort jag får tillbaka den detaljen blir allt bra igen. Eller?

Till min stora glädje kom jag för inte alls länge sen underfund med att mitt förnuft och min magkänsla hade helt rätt, jag hade inte misstagit mig. Valet jag gjorde i början av sommaren då jag verkligen lämnade allt därhän var helt rätt. Å andra sidan är jag glad att jag provade att gå emot min egna känsla och även det min omgivning säger bara för att se vad resultatet blir. Nu vet jag resultatet och därmed kan jag spara de tvivlande tankarna jag haft den senaste veckan åt annat. Egentligen vet jag inte varför jag började tvivla från början, eller jo det vet jag, men det är för komplicerat för att förklara. Uttrycket kär i kärleken kan väl inte ha undgått någon? Sedan framför allt det jag förklarade ovan, det med motgångarna som framkallar en saknad av en detalj som fanns då allt var bra men som inte finns längre och då ska man, dum som man är, tro att det är just den detaljen som krävs för att göra allt bra igen. Det förklarar emellertid allting hyffsat bra i alla fall.

 Bland det viktigaste här i livet är att mogna och mogna i rätt riktning, och vid rätt tidpunkt. Vid det stadie i livet där jag befinner mig nu känner jag att jag inte kan befinna mig i en bättre mognadsnivå. Om ett och ett halvt år lämnar jag Sverige för att spendera omkring ett år i Italien där jag bara skall leva enligt den italienska kulturen, jobba och plugga språket. Framför allt leva och klara mig själv. För att sedan flytta tillbaka till Sverige, plugga juridik på Uppsala universitet där jag ska njuta av studentlivet och Sveriges bästa universitet så mycket som det bara går.

Fram tills allt detta träder i kraft tänker jag fortsätta skaffa de betyg som gör att det här blir möjligt, satsa lika mycket på det jag har fötts till att göra, nämligen ägna min tid åt dans och ridning. Inte nog med detta så har jag ett nytt intresse, eller vad jag ska kalla det, som förmodligen kommer ta mer plats i mitt liv from now on. Allt är inte klart än, det var nämligen nyligen som lite fler pusselbitar föll på plats. Men så snart allt är säkert skall jag med all säkerhet delge er detta.

Jag har alltid sagt att jag beundrar människor med mål, människor som kämpar för att uppnå det de vill. En svaghet jag har är att aldrig bli nöjd med det jag lyckas åstadkomma. Men jag är stolt över mig själv, stolt över att ha så mycket mål som jag kommer göra allt för att uppnå. En ytterligare viktig sak jag lärt mig är vikten av att själv må bra för att man själv åstadkommit något att vara stolt över, snarare än att vara stolt över mig själv bara för att de omkring mig, eller någon enstaka person, misslyckats med något eller inte åstadkommit något av betydelse. Man kan likna detta med betyg, plugghäst som jag är. Då du går vidare från skolan till verkligheten, så är det Dina betyg och det Du åstadkommit som för dig har betydelse. Du kommer inte lyckas bara för att Kalle som alltid varit din konkurrent sänkte sig i de flesta ämnen den sista månaden.