MANDY' la nostra vita

Då har jag precis tittat klart på filmen Föräldrafällan. Den enligt mig bästa barnfilmen som gjorts. Nu var det dock säkert ett par år sedan jag såg den senast så jag hade glömt en hel del vilket fick mig att leva mig in i filmen som aldrig förr. Som ni vet så är det typiskt mig att ha en förmåga att fullkomligt leva mig in i filmer så att jag är säker på att det är jag som sitter i huvudkaraktärens situation. Känslig är jag också. Sittandes i soffan gråtande av att se en barnfilm tycker jag känns nästan lite pinsamt. Men åh vad underbart om allt kunde gå som i filmernas värld! Ni som känner mig vet att jag är en väldigt impulsiv person och vill gärna ignorera mitt förnuft då saker och ting händer här i livet. Det är sällan som jag ignorerar min impulsivitet, ibland får jag ångra det, ibland inte. Men jag måste lära mig att låta förnuftet gå före mina känslor, det som händer i filmernas värld är inte på riktigt. Eller?




Ebba är som min man, henne kommer jag aldrig byta ut. Sorry darling, mig kommer du dras med your whole life!
Sounds great to me. (;